Ofta i resonemang om lämplighet för olika verksamheter likställs personers kompetens och erfarenheter. Mycket talar för att det är ett misstag att göra detta. Vari ligger då skillnaden?
Jag tänkte i några inlägg försöka diskutera denna fråga.
Från födseln blir våra erfarenheter och upplevelser alltmer organiserade i vår hjärna. De är från början mycket ostrukturerade och måste på något sätt ordnas i kategorier eller scheman.
Dessa scheman blir med åren alltmer sofistikerade, men kommer att i tämligen hög utsträckning skilja sig mellan individer. De kategorier som skapas i våra hjärnor blir helt beroende av våra upplevelser och erfarenheter. Vi har t.ex. ett ”sjuksköterskeschema” i oss, som i sig innehåller de tidigare upplevda kvaliteter som en för oss typisk sjuksköterska har haft i våra möten. Hur hon är klädd, vad hon gör, hennes rörelsemönster mm är samlade i vår inre bild, vår förväntan eller vår förutfattade mening om hur hon/han ska uppträda. Dessa scheman, som blir fler och fler bär vi med oss genom livet. De utgör liksom glasögon genom vilka vi betraktar vår omvärld. Man kan således säga att vår syn på världen i ett visst ögonblick alltid är fylld av fördomar, dvs. baserad på vad vi tidigare erfarit och upplevt.
När världen omkring oss i stort sett uppfyller våra inre scheman, behöver vi inte ägna någon större uppmärksamhet åt den; allt är ju som det brukar. Bor vi i närheten av en tågstation hajar vi inte till varje gång ett tåg kommer förbi -- det är ju normalt. Slutar tågen gå märker vi dock detta. Ovana skeenden väcker vårt intresse; det kan ju vara något intressant eller potentiellt farligt på gång. På samma sätt är det om en sjuksköterska vi möter börjar steppa under provtagningarna; det hade vi inte förväntat oss.
När våra inre bilder eller scheman uppfylls kan vi leva vidare och inte bekymra oss om omgivningen. Vår hjärna är då nere i en s.k. automatisk bearbetning, utanför vårt medvetande. Denna bearbetning pågår jämt och ständigt, om än mindre effektivt även under sömn. Men om något avviker från det förväntade så inträder i stället en s.k. kontrollerad bearbetning, som är mentalt ansträngande och innebär koncentration och behöver mycket hjärnkapacitet.
När individer ska kompetensutvecklas innebär det i dessa termer att våra sedan länge inarbetade scheman måste omstruktureras och fyllas på med relevanta nya. Handgrepp och situationer måste övas in så att vi så mycket som möjligt ska kunna arbeta automatiserat. Jämför med när vi börjar lära oss köra bil, då allt är besvärligt i början för att sedan gå mer automatiskt och lätt.
Detta är lättare sagt än gjort. Vi är tyvärr av naturen konservativa och därför kommer gamla åsikter, värderingar och beteendemönster i vissa specifika sammanhang att vara svåra att helt slå ut. Det automatiska intaget av information ställer till en del problem för oss. Vi kommer att ha svårt att bli nyanserade och släppa gamla värderingar. Vi har t.ex. ett snåljåpsschema; som innehåller beteenden och förhållningssätt hos en typisk snåljåp. Har vi en gång kategoriserat en person som snåljåp i ett första möte, så håller vi gärna fast vid denna bild, även om personen i fråga visar generösa drag. Risken är att vi i stället tänker: ”Tänk att den snåljåpen kan vara så pass generös”. Det kan behövas information i stora mängder i motsatt riktning innan vi överger ett tidigare befäst intryck.
-----------------------------------------------------------------------
I nästa avsnitt kommer jag att ta upp hur erfarenhet och kompetens kan samverka och motverka varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar